Det rycker till längs ryggraden
jag känner endast ett flöde av vrede och hjälplöshet.
Jag får ett infall av mindervärdeskomplex, paranoia och förtret.
Jämförelsen infinner sig per automatik, jag kan inte förhindra detta tankeförlopp.
Bredvid den andra, så bleknar jag alltid.
Jag känner mig åsidosatt, betydelselös, bortglömd.
Jag kan inte längre känna mig speciell, jag vill inte.
För det känns inte alls som något bra.
Min tolkning av - min föreställning om - att vara speciell slås i spillror.
Allt jag vill och önskar vara, i min verklighetsschablon, sköljs bort.
Sköljs bort som vattenlöslig färg i regn.
Det finns ingen resistans mot detta, jag bryts ner som ett immunförsvar.
Ett immunförsvar, fast i digerdödens hänsynslösa våldsgrepp.
Mina lungor slår ihop och blockerar varandra,
jag kan inte andas, mer än i små dödsflörtande andetag.
En del av mig kommer alltid att hoppas, på något mer konkret.
Hoppas på att ni någon gång kommer att uppskatta mig på allvar,
och att ni ser mig på det sättet som jag vill att ni ska se mig.
Jag känner mig som:
En maläten tröja i en second hand-butik
En liten blomfluga, inlindad och ruttnande i ett spindelnät
En ros som aldrig vattnas och vittrar sönder
En begraven man vars grav ingen kommer och besöker
En uppblåsbar, befläckad, porrdocka som samlar damm
Jag känner mig osynlig, försumbar och ersättlig!
Mitt värde, allt det jag är, det raseras till substanslösa partiklar
Jag mår helt enkelt inte bra.
Skakandes i frossa
Avundsjukans fula ansikte
som i sin bitterhet sitter i sin lilla bubbla och tycker illa om andra.
Mår du illa då du ser andra människors framgång?
Sliter det i din själ då grannens gräs är grönare än ditt?
Får du lust att lägga krokben för din nästa,
då hon/ han lyckas med något som du själv har misslyckats med?
Talar du illa om dem som har det som du vill ha,
men som du upplever är ett berg för svårt att bestiga för din del?
Jag är tacksam om du lämnar mig utanför ditt avundsjuka liv!
Jag pallar inte ha dig efter mig som en irriterande insekt.
Försök inte kränka mig med din falska ord,
när du bara talar i dina avundsjuka rader.
Get real darling, this is me!
Om jag kunde skulle jag ge dig hela jorden
På en skogsstig går vi tysta hand i hand
kärleken rinner mellan mina fingrar, som sand
Lampor lyser återigen i mitt trasiga tak
om jag var rik skulle du få varje värdefull sak
Hoppas min kärlek räcker, är lika mycket värd
för dig skulle jag leva, döda, eller dra svärd
Lyssna, så hör du mitt hjärtas små slag
du är en av dom som lyser upp min dag
"Får jag bo i ditt hjärta förevigt, tills tiden dör ut
våran saga kommer väl leva vidare, aldrig nå sitt slut?"
I en värld utan färger omvandlar du svart till rött
När du ser på mig och ler sådär sött
Ett leende som väcker mina döda fjärilar till liv
Med din hand i min följer jag dig vart du vill
"Med rosor bygger jag vår framtid, en illusion, ett paradis
som jag sen fryser ner, håller evig med hjälp av snö och is"
Håll om mig så nära dig du bara kan, hårt, riktigt hårt
Håll om mig, kryp in under min hud
Lys upp mitt liv med ditt underbara leende och hjärta
Jag önskar jag fick visa dig för hela världen, så dom ser det jag ser
"Du får mig att sluta tänka på allt, för en stund, en liten stund
så jag får och kan leva på riktigt, andas utan tårar, en kort sekund"
Du har ögon av vackraste kristall, ett leende av renaste guld och ett sammetslent hjärta.
Du är perfekt precis som du är!
Vad är kärlek?
När man kan spendera tid med någon utan att behöva göra något speciellt.
Kärlek behöver man inte säga med ord, man känner den, och ser den.
Kärlek innebär att man kan sätta andra före sig själv, dvs att vara osjälvisk.
Kärlek är praktisk handling och inte bara ord.
Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk,
aldrig skrytsam eller stolt, och aldrig överlägsen, självisk eller fräck.
Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram.
Den är inte irriterad över andra,
inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.
Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.
Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
Är kärlek att få saker? NEJ!
Men man kan tro de enligt vissa.
Jag är ledsen, men de senaste jeansen från Fornarina säger inte direkt "Jag älskar dig".
Tragiskt att en del ska behöva dölja sitt behov av att ha någon i sitt liv
med att muta dem att stanna,
även om de själva kanske inte ser det så och att mottagaren kanske inte inser det
utan tar glatt emot presenterna.
Om man behöver ändra på en person för att tycka om denne mer,
Strålar det inte direkt kärlek där heller..
Kärlek är inte heller att utnyttja.
Att ta, ta, ta och få gratisprylar är inte kärlek. Det är girigheten som talar!
Visst får man köpa presenter och göra saker för varandra,
men när det endast är ena parten som ger av allt, är det verkligen likvärdigt?
Det är alltid en som är mer kär än den andre, men tänk om den andre inte känner något?
Utöver presenterna dvs..
Jag har extremt svårt att sätta ord på VAD kärlek är.
Jag har upplevt det.
Jag har haft kärlek, förtvivlan, lust och känsla.
Kärlek är när man inte vill leva utan någon.
Jag har det.
Såpass att vi vet var den andre står utan att köpa dyraste parfymen.
Och jag vill heller inte ändra mig för att du ska tycka om mig.
Jag är den jag är, för ja vill det.
THATS IT!