Igenom ett frostat glas ser jag mitt liv falla isär
en del hamnar där, en annan landar precis här
Regissören ber mig kyssa hans läppar en sista gång
medan han låter radion spela vår avskedssång
Allt börjar falla och kameran har slutat att le
för en film fylld av smärta vill ingen se
Lamporna släcks och döden nynnar min melodi
som får mig att tänka på när det var du och jag, vi

"Ta min hand, låt oss uppleva allt en sista gång, som avslut
innan vi går skiljda vägar och öppnar dörrarna som leder ut?"
 

Möt mig i ösregn och låt vattnet spola bort alla våra fel
lyssna noga när jag viskar att det är du som får mig hel
Du var, blev och är min räddning, mina tysta andetag
som alltid stannar hos mig trots mina misstag
Snurra vår jordglob en sista gång och låt den falla
lyssna inte på döden mer, låt han ropa, låt han kalla
Låt mig plocka ner universums stjärnor, till dig
ha dom i ditt sovrumsfönster, som ett minne av mig

"Sanden i mitt timglas rinner till botten i allt snabbare takt
jag hoppas jag hinner säga varje ord som jag vill få sagt"

Älskling, du lämnar väl aldrig mig, visst står du kvar
även om världen rasar och inget blir så som det var?
Låt oss kyssas framför kameran och le för en sekund
låtsas som om allting är bra, bara för en liten stund
Jag målar hjärtan överallt, på väggar, stenar, i sand
även om förevigt inte finns så håller jag din hand
Röda snöflingor virvlar i luften i form av hjärtan
hur bra det än verkar så försvinner aldrig smärtan

"Mitt hjärta slår inte för en, utan faktiskt för två
utan den ena eller den andra skulle jag inte orka gå"