Står du där för att göra mig förvirrad, så jag faller ihop
Lyssnade du bara för att kunna förnedra mina kalla rop
Kastade du ut linan bara för att se när den gick av
Och gav du mig en sjö, bara för att se mig forma den till ett hav?

Lät du mig klättra sådär högt på berget i skogen där inne
För du ville se när jag ramlade ner och blev blott ett minne
Sa du saker som fick mig att leva, andas och försöka stå
Bara för att du ville se när jag brast, och himlen färgades grå

Höll du min hand, sådär hårt som ingen annan ens får eller kan
Bara för att släppa den när jag behövde ditt hjärta i min hand
Fick jag presenter utav glas från dig, och färgat gömt stål
Bara för att du skulle krossa allt, och skratta när du ser vad jag tål

Ville du att jag skulle äga hela världen, för att jag sen miste den
Kramade du mig mycket, för att jag skulle känna mig ensam sen
Sa du att du skulle finnas föralltid för att se mig dö när du försvann
Och älskade du mig bara för att kunna hata mig när glöden brann?

Bollade du tankar och minnen med mig varje underbar sommardag
För att du fick lust att bolla med min själ när du såg vad jag var
Kom du hem till mitt hem och gav mig blommor, frukost på sängen
Bara för att döda mig, stycka mig fint och begrava mig på ängen

Tog du ut mig på havet i din fina båt, som alltid gungar vackert i vattnet
För att sen dränka mig snabbt, höra skriket och sänka skrattet
Ber du mig stanna vid liv, säger att du inte klarar dig utan mig här
Bara för att sedan dö från mig, och lämna mig ensam med min misär?