Jag är en lögn. En fiktiv karaktär. En kameleont. Ett spöke.
Jag formar mig efter omgivningen, kamouflerar och täcker över och pånyttföder och förändrar.
Jag är vad jag är i deras ögon. Jag är deras hat, deras viskningar.
Alla deras förhoppningar och drömmar.

Jag är allt som dom tror att jag är och sedan blir jag rädd för att fastna eller inte passa in
i den bild som dom målat upp.

Ingenting är på riktigt. Sanningen är relativ.
Jag är en frälsare utan visioner. Ett monster med gloria.
Alkoholisten som jagar sin undergång och överklassfrun som vänder bort blicken.

Jag är just nu och ett ögonblick som passerat.

Något oanvänt men förstört.
Någon som man backar ifrån och snabbt glömmer, men som ändå tar för stor plats.
Jag är allt som varken jag eller världen vill veta av.

Något alldeles för verkligt.
Men det här är ju egentligen bara en lögnerskas lögner.